Echograms. 2012–2013.

Sonar art project pictures

 

(På svenska nedanför)

When I was young we spent our summers in the Swedish archipelago. We kids played around, our moms sunbathed and our fathers got in their wetsuits and grabbed their spearguns. It was illegal to spearfish even back then so they had a hard time making us shut up about it. After almost every dive they came back with pike, cod, bass or an eel. It seemed you just picked your flavor of choice from the lush bright green seaweed.

   I´ve been diving a lot myself since, my fascination for life below the surface has always been great. But life below has diminished. Now there are carpets on the seafloor of grey mildew even far out in the archipelago. Grey thick slimy fields that suffocates everything underneath. The seaweed is now brown and hairy. When the warmer days of summer comes the algea blossoms, making the water look like peasoup.

   The Baltic sea has 7 of the world 10 largest dead seafloors according to WWF. 90% of the oceans top predators have been extinct in the last 50 years. The oceans can only sustain todays fishingrates until 2050. And then the commersial fishing is gone. That is worldwide. Loggs from fishingboats in the Maine-bay, New England, shows an avarage catch of 70 000 tons in 1861. Today it´s 4000 tons, despite modern boats, equipment and state-of-the-art technology. In Sweden, the Fishing Industry proclaims from time to time that the cod is back! Or pike. Or bass. But I never see them.


SVENSKA

När jag var liten var vi alltid ute på öarna i skärgården på somrarna. Vi barn lekte, mammorna solade och våra pappor brukade dra på sig slitna våtdräkter, gula dyktuber och ta med varsin harpun ut i vattnet. Det var olagligt redan då att harpunera så dom försökte få oss barn att hålla tyst om det. Vid nästan varje dyk fick dom med sig en gädda, torsk, abborre eller en ål upp. Det verkade som att man kunde välja kvällens smak i det vajjande ljusgröna sjögräset och den friska blåstångsdjungeln.
   Jag har dykt mycket själv, min fascination för livet under ytan har alltid varit stor. Men livet under ytan har minskat. Nu finns det stora mögelmattor på botten även långt ut i skärgården. Vitgråa fält av slemmig tjock väv som kväver allt. Ibland syns nån blek lake gapa i små hål i massan, det ser ut som dom kippar efter luft. Sjögräset är nu mera brunt och geggigt och tången har ett luddigt lager på sig. När det är som varmast och härligast på sommaren kommer sjoken in med alger.
    Östersjön har 7 av världens 10 största döda havsbottnar enligt WWF. Här har vi algmassor och bottendöd, i oceanerna driver väldiga plastmängder runt som aldrig bryts ner. De senaste 50 åren har 90% av havens topppredetarorer försvunnit. Haven klarar bara det fisket till 2050 sen är hela kommersiella fisket över. Och det handlar om hela världen. Loggböcker från fiskebåtar i Maine-bukten 1861, New England, visade en snittfångst på 70 000 ton. Idag snittar fångsterna 4000 ton, trots moderna båtar, trålar och högteknologiska ekolod. Ibland hojtar Fiskeindustrin att torsken har kommit tillbaka. Eller gäddan eller abborren. Men jag ser dom aldrig.